Det är en neurologisk sjukdom som ofta har en dödlig utgång. Främst påverkas tarmsystemets nerver. Sjukdomen har varit känd i över 100 år och är vanligast i norra Europa.
Storbritannien (framför allt Skottland) har haft de flesta diagnostiserade fallen, men Skåne och Strömsholm är också områden som haft ett stort antal fall. Sporadiska fall har setts i övriga delar av Sverige och i Europa.
Sjukdomen drabbar hästar på bete i början av säsongen. Hästarna magrar av och kan få svårigheter att svälja.
Symtom
Det finns tre olika ”varianter” av gräsbetessjuka: en akut, en subakut och en kronisk.
I den akuta varianten insjuknar hästen snabbt och dör oftast inom ett eller två dygn. Den subakuta varianten har också ett mycket snabbt förlopp men den drabbade hästen kan leva i någon vecka.
Den som överlever den akuta/subakuta fasen säger man har kronisk gräsbetessjuka. De magrar av mycket fort och drabbas av muskelförtvining, hästen får ett vinthundsliknande utseende med kraftigt uppdragen buk. Dessa hästar har ofta svårt att sätta/hålla hull för resten av livet.
Unga hästar är mer utsatta än äldre men diande föl drabbas inte och hästar under 2 år drabbas relativt sällan.
Klassiska symtom inkluderar:
Kraftigt nedsatt allmäntillstånd
Nedsatt /ingen aptit
Svårt att svälja – kan göra att foder och vatten rinner ut genom näsan
Kolik – kan vara mild och komma och gå eller kraftig. Förstoppning – dessa symtom beror på att mag-/tarmsystemets motorik helt upphör. Buken är helt tyst. Träckbollarna täcks ofta av en vitaktig eller svart, slemmig hinna
Magsäcksöverfyllnad – kan vara kraftig och ge spontan reflux av magsäcksinnehåll som kommer ut genom näsborrarna.
Svettningar
Saliv kan rinna från näsborrar och mun
Rhinitis sicca = torra krustor i nosslemhinnan
Muskelskakningar
I vissa fall kan hästen drabbas av hosta på grund av lunginflammation som uppstår då foder/maginnehåll hamnar i lungorna.
Orsaker
Ingen vet säkert vad som orsakar gräsbetessjukan men som namnet indikerar har nästan alla fall uppstått under betesgång, framför allt under våren/försommaren. Olika smittämnen har presenterats genom åren och virus, mögelsvampar, giftiga växter och vitamin- eller mineralbrister har alla misstänkts kunna vara orsaken.
Idag växer stödet för att en jordbakterie, Clostridium Botulinum kan vara orsaken. C.Botulinum producerar ett nervgift som hästarna är mycket känsliga för.
Riskfaktorer som diskuteras är:
Kallt, torrt väder som följs av perioder med nattfrost.
Bearbetning eller störning av marken, till exempel efter att hagarna mockats med maskiner eller att man grävt för dränering eller liknande i hagarna.
Flytt till nytt bete.
Stress i samband med till exempel att främmande hästar blandas.
Tidigare förekomst av fall av gräsbetessjukan på betet.
Frekvent avmaskning med Ivermectin.
Man har sett att faktorer som kan minska risken att drabbas av gräsbetessjukan inkluderar manuell mockning av hagar och att man undviker att gräva i hagarna, minskad stress, utfodring med hö/hösilage på betet. Kalkrik mark. Rotation av avmaskningsmedel.
Diagnos
De kliniska symtomen brukar leda veterinären till korrekt diagnos. Ofta måste man också utesluta andra orsaker till liknande symtom.
Obduktion ger en säkert fastställd diagnos genom biopsier från tarmarna. Magsäcken är kraftigt utspänd, tunntarmarna spända och vätskefyllda och i grovtarmen ligger hård intorkad avföring.
Behandling
Det finns ingen specifik behandling mot gräsbetessjuka, och i de akuta eller subakuta fallen hinner man ibland inte ens påbörja behandling. I de kroniska fallen handlar det om understödjande behandling i form av vätsketerapi och smärtlindring, tömning av magsäcken via nässvalgsond samt laxerande preparat såsom paraffinolja. Ibland kan man behöva sätta in behandling mot magsår.
Försök med vaccinering mot Botulism för att förebygga gräsbetessjuka görs i Storbritannien.
Mugg – hudinfektion i karlederna, orsakad av bakterier och ofta även svampar. Ger skorviga och ibland såriga karleder, huden blir efter en tid förtjockad och valkig. Periodvis kan blödande eller fuktande sår förekomma.
Rasp – hudinfektionen har spridit sig upp längs benet ovanför karleden.
”Böjvecksutslag” – hos vissa kallblod kan man ibland se skorvor och sår endast i hasvecket (framsidan av hasleden) på bakbenen och i knävecket (baksidan av framknät) på frambenen. Orsaken till dessa diskuterar vi längre fram.
Fotskabb – ett litet kvalster kallat ”Chorioptes equi”. Detta kvalster lever på hudytan och livnär sig på hudavlagringar. Den har en livscykel (det vill säga den utvecklas från larv till fullvuxen) på 2–3 veckor. Den överlever utan värddjur (alltså i miljön) i upp till 2 månader eller mer. Under vintern ökar parasiten i antal. Kallblodiga hästar med mycket hovskägg är speciellt utsatta. Inte bara för att hovskägget erbjuder en ombonad och trygg miljö för kvalstren, utan för att dessa hästars hud är annorlunda än till exempel varmblodens och därför tilltalar kvalstren mer än ”lätta” hästars hud gör.
Mugg och rasp hos arbetshästar orsakas som sagt oftast av fotskabb. När kvalstren kryper omkring under håret på benen på hästarna kliar och irriterar det. Klassiska symtom på fotskabb är att hästarna står och stampar med fötterna, både ute i hagen och inne i boxen/spiltan. De kan klia sig genom att gnaga på sina ben och letar gärna upp lämpliga ställen att skrubba benen mot.
Följden av detta kliande och skrubbande är att hudens skyddsbarriär skadas. Det blir små rispor och sår genom vilka bakterier och svampar sedan kan tränga in i huden och infektera huden på djupet. Infektionen i sig kliar och irriterar också, vilket gör att kliandet blir än mer intensivt och därmed skadas huden ytterligare. Vi har nu kommit in i en ond cykel som kräver en hel del engagemang för att bryta.
Vissa kallblod får ”böjvecksutslag” (kallas också för mallenders och sallenders). Dessa är antingen orsakade av fotskabb och ses då oftast tillsammans med mugg och rasp. Eller så kan det finnas en annan bakomliggande orsak hos hästar som endast visar upp dessa utslag, en defekt i hudens cellers utveckling.
Behandlingen av mugg och rasp hos kallblod bör alltid/oftast inkludera behandling mot fotskabb, eftersom det är mycket svårt att komma till rätta med det ena problemet utan att bli av med det andra.
Choriopteskvalstret är relativt motståndskraftigt mot bekämpningsmedel och har också en idealisk miljö att gömma sig i (ju mer hovskägg, desto trevligare för kvalstren). Behandlingen måste således utföras i flera steg. Bäst resultat av behandlingen får man om man klipper allt hovskägg (helst med maskinsax så att det blir riktigt kort). Men många vill inte klippa av hovskägget, framför allt på utställningsindivider, och då får man räkna med att det tar lite längre tid att komma till rätta med problemet.
Behandling mot fotskabb
Behandling sker med Pyretroider till exempel Switch eller Z-itch pour-on, som hälls i en sträng längs mankar och rygg. Jag brukar undvika sadelområdet för att minska risken för hudirritation. Prova gärna att behandla ett mindre område först för att se att hästen inte reagerar mot det. Behandlingen bör upprepas 3 gånger med cirka 14 dagars mellanrum.
Lokal behandling med Frontline spray. Detta är ett preparat som är till för behandling mot fästingar hos hund och katt, men som fungerar att behandla hästar med fotskabb. Detta preparat har alltså INGEN indikation till HÄST enligt FASS vet. men används i relativt stor utsträckning även på hästar. Undertecknad har varit i kontakt med tillverkaren (Merial) som inte heller avråder från användning på häst, eftersom inga biverkningar har rapporterats. Själv har jag använt det till och med på dräktigt sto utan problem. 4–5 pumpslag/ben är lagom, se till att sprayen når huden och inte sprayas bara på håret. Detta kan upprepas 2–3 gånger med cirka 7–10 dagars mellanrum. Personligen tycker jag att det är svårt att få in sprayen på huden och har sett bristande resultat.
Lokal behandling med ohyresschampon till hund och katt, såsom Dermocan eller Sebacil schampo, kan användas i stället för Frontlinesprayen. Det är viktigt att schampot får verka minst 10 minuter innan man sköljer bort det och det är också viktigt att man sköljer ur det noggrant. Sebacilschampot innehåller en typ av nervgift som dödar ohyran. Biverkningar hos hund och katt såsom kräkningar har rapporterats och det kan av den anledningen ej betraktas som en helt riskfri metod och bör därför endast användas med förstånd. Det är INTE testat på dräktiga djur och skall därför inte användas på dessa heller. Det är INTE godkänt för användning på häst och används på egen risk. Receptbelagt.
Behandling av hela hästen med Eprinex pour-on. Detta är ett preparat mot ohyra och inälvsparasiter på nötkreatur, men är också effektivt mot Choriopteskvalstret. Häll en sträng längs med mankam och rygg. Detta preparat är INTE godkänt för häst och används på egen risk. Receptbelagt.
Tvätt av benen med Lime plus kan också hjälpa till att få bukt med problemen.
Jag har även fått tips från en hästägare som använt matolja på benen på sina fotskabbshästar, att detta fungerar bra. Oljan kväver skabbdjuren. Kladdigt men giftfritt! Dränk alla benen i matolja en gång i veckan cirka 3 gånger.
Jag brukar använda en kombination av antingen Z-itch pour eller Eprinex pour-on och tvätt av benen med Lime plus och Sebacil.
Behandling mot mugg/rasp
Inledningsvis måste så mycket ruvor och skorvor som möjligt avlägsnas utan att man skadar huden mer. Detta görs lämpligen genom schamponering med Klorhexidinschampo (till exempel Hibiscrub som kan köpas på apoteket eller K-hex schampo som kan köpas hos smådjursveterinärer). Schampot måste masseras in ordentligt och i och med det lossnar en hel del ruvor från huden. Låt det sedan verka i 10 minuter innan det sköljs ur. Klorhexidinet är antibakteriellt och dödar därmed en hel del av de bakterier som orsakar hudinfektionen. Schamponeringen kan i svåra fall upprepas varannan dag tills resultat uppnås, men om man schamponerar så ofta kan ibland huden bli torr och då kan det vara bra att även behandla med ett mjukgörande balsam (finns att köpa hos smådjursveterinär) efteråt.
Torra och spruckna områden masseras med Salicylsyrevaselin (finns på apoteket) en eller flera gånger/dag. Detta för att hålla huden så mjuk som möjligt, och hjälpa till som skyddsbarriär mot bakterier i miljön.
Under blöta och leriga höstmånader är det viktigt att försöka hålla hästarna i så torra hagar som möjligt, och om de blir leriga om benen skölja av detta dagligen med vattenslang. Leran innehåller bakterier och hjälper till att skapa en idealisk miljö på hästarnas ben för bakterier och svampar att frodas i.
Om hästen är rejält svullen i benen och/eller har variga sår eller om den visar hälta, feber eller är allmänpåverkad bör en veterinär tillkallas eftersom man ibland måste antibiotikabehandla svårare fall.
Ovanstående är en allmän vägledning till hur detta omfattande problem kan behandlas och självklart finns det hästar som det inte fungerar på.
Eftersom skabbehandlingen helst skall få vara ifred och verka under en tid men muggen kräver schamponering får man trixa lite själv och varva de olika behandlingarna med varandra.
Om en häst har rejält mycket rasp, många sår och tjock hud på benen kan man börja med att behandla hela hästen med Eprinex eller Z-itch, schamponera benen med klorhexidinschampo samt smörja med Salicylsyrevaselin 2–3 gånger/vecka i ett par veckor tills man fått bort det värsta av ruvor och infektion. Därefter kan man lokalbehandla med Frontline spray 2 gånger vecka i ett par veckor, eller med Sebacil 2–3 gånger med 1 veckas mellanrum. Efter denna inledningsfas kan man sedan varva schamponering och Frontline/Sebacilbehandling.
Miljö och andra hästar
Alla hästar som går i samma hage bör behandlas mot skabb eftersom kvalstret infekterar alla hästar. I de flesta fall är det bara kallbloden som visar symtom på fotskabb, men om prover tas från även varmblod och ponnyer etcetera. visar det sig att kvalstren finns även på de lättare hästarna. Därför måste även dessa behandlas. Om man inte behandlar övriga hästar som kan vara bärare av kvalstret fortsätter dessa hästar att smitta /återsmitta friska eller behandlade hästar.
Kvalstren kan som tidigare nämnts överleva i mer än 2 månader i miljön, därför bör även stallet och utrustningen rengöras när man börjar sin behandling. I de flesta fall räcker det att man mockar ur allt strö och skurar boxen/spiltan. Men man kan med fördel även tvätta boxen med Sebacil. Borstar, filtar, vojlockar och seldon bör också rengöras. Allt som kan tvättas i 60 grader i maskin skall tvättas, annat rengörs och dränks i Sebacil, alternativt kan man frysa sakerna i MINST 24 timmar.
Sammanfattning
Idealiskt är att ett skrapprov tas från huden där man kan påvisa kvalstret.
Eftersom inga preparat för behandling av fotskabb hos häst finns registrerade, görs ovan nämnda behandlingar på hästägarens egen risk.
Kombinationen av Z-itch /Switch och Frontline är troligen den säkraste medicinska metoden att använda. Matolja är ett relativt billigt och helt giftfritt/riskfritt behandlingsalternativ som kan vara ett bra alternativ att prova om man inte har så många hästar. Dessutom mjukar matoljan upp eventuella krustor i huden också.
Lycka till med behandlingen och kom ihåg att alltid konsultera din veterinär.
Fång är en relativt vanlig åkomma hos framför allt ponnyraser men kan ses på alla typer av hästar. Sjukdomen kan ses som ett syndrom där en systemiskt påverkad individ visar karakteristiska symtom på smärta och hälta i samband med en inflammation i hovens lamellager och suldel.
Symtom
Symtom uppstår på grund av inflammation i lammellagret i hästens hovar. Lamellerna är det bärande lagret mellan hovväggen och hovbenet. Vid fång störs blodcirkulationen i lamellerna och hovbenet kan ”lossna” från sin upphängning och rotera och/eller sjunka. Lägesförändringen av hovbenet i hoven kan skapa tryck mot sulan och hästen får svår smärta. Hästen kan ha symtom från alla fyra hovarna men det är vanligast att endast framhovarna är påverkade.
Klassiska symtom på fång är ovilja att röra sig, stapplig gång, sågbocksställning (frambenen långt framför sig och vikten på bakbenen), svårigheter att vända. Symtomen är oftast mycket tydligare på hårt underlag. I riktigt svåra fall ligger hästen och kan eller vill inte resa sig. Mildare fånganfall kan yttra sig som lindrig stelhet och/eller stapplighet. Stelhet i vändningar och dålig bjudning.
Orsak
Även om fång, under olika namn länge varit beskrivet i litteraturen är veterinär- och forskarkåren inte helt ense om hur och varför sjukdomen uppstår.
Fång kan ses som en följd av att djuret har ätit ett fodermedel som direkt eller indirekt orsakat en metabolisk störning, som i sin tur föranleder en försvagning i hovens lamellager. Men oftast finns en bakomliggande ämnesomsättningssjukdom såsom PPID eller EMS.
Fång kan också ses i samband med andra sjukdomar såsom enterit (inflammerad tunntarm), kolik, kolit (inflammerad grovtarm), förgiftning eller metrit (inflammation i livmodern) till följd av kvarbliven efterbörd.
Riskfaktorer
Systemisk sjukdom (se ovan)
Kraftigt bete
Intag av för mycket kraftfoder, främst kolhydrater
Metabolisk stress, till exempel efter överhettning
Läkemedel som kortison
Behandling
En fångdrabbad häst skall omedelbart ställas i strikt boxvila på en djup och mjuk bädd av spån. Veterinär skall tillkallas även vid mildare symtom då hästen måste få smärtlindring och antiinflammatorisk medicin. Veterinären avgör om det är lämpligt att utreda vidare med till exempel blodprover. Eventuellt kan kylning av hovarna hjälpa. Foder och vatten placeras med fördel hängande på väggen då hästens smärta ökar om den måste äta/dricka från marken. Hästen skall endast utfodras med grovfoder, helst med lågt näringsinnehåll.
EMS är en sjukdom som tyvärr blivit mycket vanlig i vår hästpopulation och kan leda till allvarliga följdsjukdomar såsom fång.
Symtom
EMS-drabbade hästar lider av fetma (framför allt onormala fettdepåer vid mankam, manke och runt svansrot), insulinresistens (IR) och i många fallfång. En stark genetisk koppling finns, så vissa typer av hästar och vissa släkter kan ha ökad risk att utveckla IR och EMS. Insulinresistens innebär att kroppens celler inte svarar på insulinet som frisätts när glukoshalten i blodet ökar, glukosupptaget i cellerna stimuleras inte. Detta leder till en ökad insulinfrisättning. Man har kunnat utlösa fång hos friska hästar genom att ge dem insulin, detta visar att ökade insulinhalter i blodet innebär en ökad risk för fång.
Överviktiga hästar som ges en foderstat med för mycket snabba kolhydrater som till exempel glukos och stärkelse, löper stor risk att ha eller utveckla insulinresistens.
Diagnosen
Diagnosen ställs genom att hästen uppvisar de klassiska symtomen på IR/EMS det vill säga så kallad ”fettnacke” och andra onormala fettansamlingar i kombination med blodprover (osäkert på hur tillförlitligt mätningen av basnivåer av glukos och insulinnivåer i blodet är) eller ännu bättre glukostoleranstest, där hästen efter 8 timmars svält ges en bestämd mängd glukoslösning i munnen och glukos- och insulinnivåerna mäts i blodprover efter en bestämd tid.
Behandling/förebyggande
A och O för hästar med EMS är en kontrollerad foderstat och regelbunden motion.
EMS-hästen bör ha en foderstat till största delen (allra helst bara) bestående av ett analyserat grovfoder. Vikten av att analysera grovfodret kan inte nog understrykas då en korrekt foderstat omöjligt kan beräknas utan att veta vad grovfodret innehåller. Vetenskapliga studier talar om att EMS/IR hästar bör ges ett grovfoder med lågt näringsvärde men med en balanserad kvot på ca 5–6 MJ/gram smältbart råprotein och med lägre än 12% innehåll av icke-strukturella kolhydrater. Om foderstaten måste kompletteras med kraftfoder bör detta vara fattigt på kolhydrater men rikt på fett och fibrer.
En EMS-häst som har tillgång till gräsbete bör kontrolleras noggrant och tillgången på gräs reduceras genom korta intervall på bete, munkorg eller så kallad ”strip grazing” det vill säga att hästen ges tillgång till en liten mängd nytt gräs var dag genom att staketet successivt flyttas.
Daglig motion ökar insulinkänsligheten och minskar därmed risken för att hästen utvecklar fång. Kom dock ihåg att alla feta hästar inte har EMS och alla hästar med EMS/IR är inte feta!
Botulism är en dödlig, men tack och lov ovanlig sjukdom som orsakas av bakterien Clostridium botulinum som förekommer i jorden. Bakterien trivs i syrefattiga miljöer. För att överleva i ogynnsamma förhållanden (syrerik och torr miljö) bildar den sporer som under gynnsamma förhållanden kan aktiveras och bilda ett toxin (gift).
Hästar är mycket känsliga för toxinet och mycket små mängder kan leda till döden. Hästen får i sig toxinet genom att äta till exempel dåligt hösilage. Det är inte ovanligt att små harungar eller sorkar åker med i hösilagebalen under pressningen, eller att jordkokor följer med när höet vänds. När balen sedan plastas uppstår en syrefattig miljö som är idealisk för botulismbakterierna att bilda toxin i.
Det har förekommit fall med utbrott av sjukdomen, oftast i samband med utfodring av storbal hösilage i hagen/lösdriften.
I enstaka fall kan hästen få i sig sig själva bakterien, som efter att ha svalts bildar toxinet i mag-tarmkanalen. Detta är fallet i så kallat ”Shaker Foal Syndrome”.
Botulism är en anmälningspliktig sjukdom, men långt ifrån alla fall anmäls, troligen på grund av att detinte är så lätt att helt säkerställa diagnosen. Oftast ställs diagnosen utifrån historik och kliniska symtom. En säker diagnos ställs via biospitagning under en obduktion.
Symtom
Problem att tugga och svälja.
Ökad salivering, det kan rinna saliv ur munnen.
Hängande ögonlock och vidgade pupiller.
Urinblåsan töms inte och hästen kan bli förstoppad och få koliksymtom.
Muskeldarrningar
Svansmuskulatur, läppar och tunga tappar muskeltonus.
Muskelsvaghet, stel och eventuellt vinglig gång.
En del hästar blir så svaga i muskulaturen att de inte kan hålla upp huvudet eller i vissa fall inte kan resa sig. Till slut drabbas också andningsmuskulaturen och hästen dör av att den inte kan andas.
Döden inträffar vanligen inom 48–72 timmar.
I enstaka fall kan hästen få i sig en så liten mängd av giftet att det ger mildare symtom och hästen kan överleva.
Behandling
Det finns i Sverige ingen riktad behandling mot själva sjukdomen, utan det handlar om att ge de drabbade hästarna understödjande behandling i form av vätsketerapi, näring och laxerande preparat. De kräver kontinuerlig tillsyn och bör avlivas av djurskyddsskäl om sjukdomen fortskrider till att hästen ej kan resa sig, och innan andningsmuskulaturen börjar påverkas.
I USA och Kanada finns ett motgift (antitoxin), men detta finns ej tillgängligt i Sverige. Motgiftet kan endast skydda hästen mot det fria giftet och måste alltså ges omgående för att ha effekt.
Diagnos och prognos
Diagnosen ställs oftast av veterinären genom att hästen uppvisar en kombination av de klassiska symtomen och genom att utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom. Definitiv diagnos kan endast ställas genom att en biopsi från tunntarmen tas, detta görs oftast i samband med obduktion.
Prognosen för en drabbad häst är mycket dålig eftersom det krävs så extremt liten dos av toxinet för att utlösa sjukdomen hos häst. Dödligheten är runt 90%.
Botulismvaccinet Bot Vax B ger ett bra skydd, dock inte hundraprocentigt. Grundvaccinationen består av 3 vaccinationer med 1 månads mellanrum, därefter årlig revaccination. Hästen har ett bra skydd mot sjukdomen cirka 2 veckor efter sista sprutan.
Föl kan vaccineras redan efter 10–14 dagar om det skulle föreligga en stor risk för sjukdomen. Annars brukar man börja vaccinera mot Botulism i samband med övriga vaccinationer vid 5 månaders ålder.
Orsakerna till att hästen magrar av eller har svårt att gå upp i vikt är många. Jag kommer inte att kunna gå igenom alla orsaker här men vill beskriva lite av vad en avmagringsutredning kan innehålla. Problem i munhålan, magsår, leversjukdom, njursjukdom, tumörsjukdomar, inflammationer eller infektioner samt stress är en del saker som kan orsaka avmagring förutom felaktig utfodring eller hög parasitbörda.
Symtom
Avmagring eller svårt att gå upp i vikt, ibland kombinerat med andra symtom som nedsatt aptit, svårigheter att tugga, nedsatt allmäntillstånd eller diarré.
Diagnosen
När jag utreder en häst som har magrat av eller inte går upp i vikt börjar jag alltid med att ta en utförlig historik. Det jag vill veta är bland annat:
Vilka symtom hästen har förutom just problemen med vikten, hur länge symtomen har funnits, om det kom plötsligt eller har smugit sig på, om andra hästar i stallet är i normalt hull eller har samma problem.
Har någon förändring skett i hästens miljö den sista tiden? Flytt? Ny hage? Nya hästar i stallet? Nytt foder eller strö etcetera.
Vad får hästen för mat? Jag vill veta allt den äter, inklusive alla olika tillskott. Är grovfodret analyserat?
När avmaskades hästen sist och med vad?
När gjordes det senast en munhåleundersökning?
Om ingen förklaring kan hittas i utfodring eller miljö börjar ett detektivarbete. Först och främst gör jag en grundlig klinisk undersökning, det vill säga undersöker hästens hull och hårrem, allmäntillstånd, lyssnar på lungor och hjärta, kontrollerar lymfknutor och slemhinnor, lyssnar på bukljud och kontrollerar rektaltemperatur samt kontrollerar hur den tuggar. Därefter görs mer specifika undersökningar:
Munhåleundersökning – har hästen mycket vassa emaljåsar, bettfel, frakturer, foderinpackningar eller andra problem i munnen kan detta orsaka att den antingen inte kan få i sig tillräckligt mycket mat eller inte kan tillgodogöras sig fodret.
Rektalundersökning – jag känner på tarmarna, mjälten, njure (kan endast känna den på vänster sida rektalt) samt hos ston även livmoder och äggstockar. Här vill man utesluta förtjockade tarmväggar, inpackningar, förstorade lymfknutor och annat som kan tyda på inflammationer eller nybildningar i buken.
Blodprover – tas med avseende på infektions- och inflammationsbild, proteinnivåer, lever- och njurvärden och ibland även på mineraler och spårämnen.
Träckprov – tas med avseende på parasiter (odling eller PCR för stor blodmask samt analys av bandmaskägg skall också ingå) samt bakterieodling av träcken.
Gastroskopi – görs för att undersöka magsäcken för eventuella magsår (hästen måste då svälta i minst 15 timmar före undersökning).
Rektumbiopsi – ett par små prov från slemhinnan i ändtarmen skickas på analys för att utesluta diffusa inflammationer eller tumörsjukdomar i tarmen.
Bukultraljud – här kan man undersöka storlek och utseende på mjälte, lever, njurar, delar av magsäcken samt kontrollera motorik och tarmväggens tjocklek i tunntarmar, grovtarm och blindtarm.
Bukpunktat – ett litet prov på den fria bukvätskan tas för analys.
Jag brukar börja med den kliniska undersökningen, munhåleundersökning, rektalundersökning och träck- och blodprover. När jag sedan fått svar på dessa undersökningar och prover lägger jag upp en plan för vidare utredning.
Behandling/förebyggande
Beror självklart på vad man hittar för orsak.
Priser för undersökningar och behandlingar hittar du här.
