Behandlingar

---

Stelkramp

Stelkramp orsakas av en bakterie vid namn Clostridium tetani som finns i miljön och i tarmfloran hos människor och djur.  Bakterien följer med smuts in i sår där den producerar ett toxin (gift) som påverkar nervsystemet. Hur snabbt sjukdomsförloppet blir och hur allvarligt drabbad hästen blir avgörs av vilken mängd bakterier/sporer som kommit in och hur långt ifrån det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som bakterien kommit in i kroppen.

Symtomen inkluderar stela käkmuskler, stel och styltig gång, framfall av tredje ögonlocket, hästen blir överkänslig för ljud, ljus och beröring. Så småningom får hästen svårt att tugga och svälja och till slut kan den få svårt att resa sig och förbli liggande på sidan med stela ben.

De flesta hästar insjuknar 10–14 dagar efter smittotillfället men i enstaka fall kan inkubationstiden uppgå till flera månader. De flesta hästarna dör inom 5–7 dagar efter att symtomen bryter ut.

Vaccinet ger ett mycket bra skydd mot sjukdomen, dock ej hundraprocentigt. ALLA hästar bör vara stelkrampsvaccinerade. Det dräktiga stoet bör vaccineras ca 4 veckor innan beräknad fölning för att ge fölet optimalt skydd. Fölet skall sedan vaccineras vid 5 månaders ålder och igen 4–6 veckor efter första vaccinationen. En tredje spruta ges vid 1 års ålder. Därefter behöver man endast ge ny vaccination var tredje år. Om hästen får ett djupt sticksår, hovböld eller kastreras rekommenderas dock en extra vaccination.

---

Vid en kiropraktisk undersökning känner jag igenom hela hästen med avseende på dess ledfunktion. Detta innebär att rörligheten i alla kroppens leder testas genom manuell palpation. Hos människa tänker man främst på behandling av nacke och rygg när kiropraktik diskuteras, men kiropraktorn (human- såväl som djurkiropraktorn) utvärderar även funktionen i extremiteternas leder (det vill säga ben, käkar, svans etcetera).

Det finns många olika typer av kiropraktisk behandling där vissa metoder innebär en del risker för patienten. Använder man sig av långa hävstänger som till exempel att man drar i hoven för att korrigera höftleden ökar riskerna för skada. Jag använder mig av en metod, med mycket specifika kontaktpunkter för varje led, där man utvärderar ledens rörlighet med små rörelser och därefter justerar eventuella ”låsningar” genom en mycket snabb korrigering i ledens naturliga rörelseradie. Detta innebär att behandlingen blir specifik och inte innebär några risker för patienten.

Hästar som har låsningar i rygg- och halskotornas leder samt i till exempel SI lederna i bäckenet kan uppvisa en rad olika symtom, ibland diffusa, såsom jämfota galopp, svårt hålla eller fatta en galopp, stelhet, svårigheter att böja, diffus rörelsestörning som inte direkt härrör från en belastningshälta.

Jag känner att kiropraktiken har gett mig många fler nycklar och en ny infallsvinkel i mitt arbete med halta hästar och hästar som inte presterar som de ska.

---

Att ha en hingst innebär relativt mycket extraarbete och stora risker. Hingstar kan vara nyckfulla och även den snällaste individen kan plötsligt tända till och bli aggressiv, framför allt frampå vårkanten när stona börjar komma i brunst. Därför bör man alltid överväga att kastrera de hingstar som inte är aktuella för avel.

Hingsten kan kastreras från cirka 10 månaders ålder och det finns egentligen inte någon övre åldersgräns. Man skall dock komma ihåg att det är lättare att kastrera en liten ett- eller tvååring än en fullvuxen hingst, dessutom är det inte ovanligt att den äldre hingsten behåller en del av sitt hingstbeteende efter kastrationen.

Den bästa tiden att kastrera är på hösten när det börjat bli kallt, i september/oktober, men tidig vår går också bra. Det får inte vara alltför många minusgrader eftersom detta försvårar sårläkningen och det bör inte heller vara för varmt eftersom risken för infektioner ökar kraftigt då.

Hingsten kan kastreras stående eller liggande i sin hemmiljö. Den stående operationen utförs på en kraftigt sederad (lugnad) häst och med lokalbedövning i testiklarna. Detta kräver att hästen är relativt välhanterad och att den accepterar att man tar på testiklarna även i vaket tillstånd. En hingst som är svårhanterad eller sparkbenägen kastreras säkrast (för såväl häst och veterinär som ägare) liggande, den sövs då via en kanyl som sys fast i halsvenen. Att söva en häst innebär dock alltid risker och dessa risker ökar något när hästen sövs ute i fält, eftersom tillgången till övervakningsapparatur, syrgas etcetera är begränsad.

Alla hingstar som genomgår en kastration skall vara stelkrampsvaccinerade inom ett år före operationen, annars bör de få en extra vaccination i samband med operationen.

Normalt brukar jag ge den nykastrerade hingsten smärtlindrande/antiinflammatorisk medicin i 3–5 dagar efter operationen. Dels för att ta bort smärtan, dels för att minska svullnaden i operationsområdet. Detta minskar risken för komplikationer såsom infektioner. De flesta hästar behöver inte antibiotika i samband med operationen, men i vissa fall kan detta vara nödvändigt.

---

Idag är alla avmaskningsmedel till häst receptbelagda. Det innebär att Du som djurägare måste ha kontakt med Din veterinär för att få avmaskningsmedel utskrivet. En av anledningarna till att avmaskningsmedlen har blivit receptbelagda är den ökande resistensen hos inälvsparasiterna mot vanliga avmaskningsmedel såsom Ivomec.

Alla hästar drabbas av inälvsparasiter, men parasiterna utgör inte någon fara för hästens hälsa om de inte förkommer i större mängd. De största parasitbördorna återfinns hos föl och unghästar. Äldre hästar har ofta utvecklat immunitet mot parasiterna genom åren. I vissa fall kan äldre hästar få kraftiga prasitbördor, ibland på grund av att deras immunförsvar av någon annan anledning är nedsatt.

Hur ofta och med vad Du bör avmaska Dina hästar avgörs av hur situationen ser ut på just Din gård/Ditt stall. Ett stort stall med många hästar men lite hagmark behöver avmaska oftare än ett litet stall med ett fåtal hästar som har tillgång till stora hagar. Idealiskt är om hästarna har skilda vinter- och sommarhagar. Dessa frågor kan Du diskutera med Din veterinär för att på bästa sätt kunna planera vilken strategi Ni skall ha.

Träckprover är till stor hjälp i parasitbekämpningen. Den exakta mängden ägg per gram träck (epg) är egentligen inte det mest intressanta. Man bör be om odling för kontroll av stora blodmasken samt analys för bandmask också, eftersom dess parasiter kan orsaka sjukdom. Mockning av hagar är också mycket viktigt och minskar användningen av avmaskningsmedel.

Lilla blodmasken

Dessa lever i hästens grovtarm. De vuxna maskarna lägger ägg som passerar ut med avföringen och på så sätt infekteras betet. Andra hästar infekteras genom att de äter de kläckta larverna i gräset.  De flesta hästar har en större eller mindre mängd larver av lilla blodmasken i olika utvecklingsstadier i tarmen. Om de förekommer i mycket riklig mängd kan hästen drabbas av kolik, diarré eller avmagring.

Som regel räcker det att avmaska mot lilla blodmasken strax före betssläpp på våren och vid installning på hösten. Stora stuterier och andra gårdar där många hästar i olika åldrar hålls i gemensamma hagar bör avmaska mer ofta under sommarhalvåret. Detsamma gäller om det konstaterats genom träckprover att parasitbördan är hög. Ivermectin- och moxidectinpreparat har god effekt mot blodmask, men även Pyrantel har effekt.

Stora blodmasken

Stora blodmasken har varit ganska ovanlig men man har sett en ökning de senaste åren. Stora- och Lilla blodmaskens ägg ser likadana ut och måste kläckas fram för att man skall kunna särskilja vilka parasiter hästen har. Det är viktigt att ta ett träckprov och begära odling alternativt PCR för stor blodmask för att veta om hästen har stora blodmasken eller inte. Stora blodmasken smittar också genom att vuxna maskar lägger ägg i hästens tarm. Dessa ägg passerar ut via träcken och kläcks på betet till larver, som därefter äts av andra hästar. Larverna utvecklas till ytterligare ett larvstadium i tarmen och borrar sig in i blodkärlen i tarmen och vandrar upp till krösroten (stora blodkärl som försörjer tarmarna). Efter cirka 4 månader har larverna utvecklats till vuxna maskar som sedan följer med blodet in till tarmen där de suger blod i tarmväggen. Ytterligare 6–8 veckor senare kan dessa börja lägga ägg. Hela livscykeln tar 6 månader. Det är därför ingen idé att ta en odling inom 6 månader efter avmaskning.

Stora blodmasken kan genom att den håller till i krösroten orsaka stora skador, och även om hästen har ett lågt äggantal skall den avmaskas mot stora blodmasken om den finns.

Spolmask

Förekommer oftast bara hos föl och 1-åringar. De ses sällan hos vuxna individer eftersom dessa utvecklat immunitet mot parasiten. Spolmasken lever i tunntarmen. Äggen passerar även här ut med avföringen och infekterar betet. Äggen är mycket motståndskraftiga och överlever flera år på betet. Det innebär att om ett spolmaskproblem konstaterats på gården ett år får man räkna med att kommande generationers föl också kommer att drabbas. Föl och unghästar som drabbats av spolmaskinfektion kan visa symtom såsom dålig tillväxt, raggig hårrem, nedsatt aptit etcetera. Men en del föl kan också vara till synes helt friska och sedan plötsligt drabbas av allvarlig kolik. I dessa fall kan ibland stora mängder spolmaskar ses i tunntarmen.

Föl bör avmaskas mot spolmask vid 8 och 16 veckors ålder och undertecknad rekommenderar även att 1-åringar avmaskas mot spolmask. Ivermectinpreparat har tidigare ansetts vara effektiva mot spolmask, men under senare år har resistens mot dessa preparat konstaterats. Därför rekommenderar jag att fölen avmaskas med Fenbendazol.

Bandmask

Denna mask är också vanligt förekommande. Masken lever i gränszonen mellan tunntarmen (ileum) och blindtarmen (cekum). Äggen passerar ut med träcken och infekterar betet, men innan de kan infektera nästa häst måste äggen ätas av ett litet kvalster som finns i gräset. Nästa häst smittas när den i sin tur äter kvalstret. Hästar som har bandmask i större mängd kan drabbas av kolik i form av till exempel blindtarmsförstoppning eller motorikstörningar i ileum (sista delen av tunntarmen).

Undertecknad rekommenderar att man avmaskar en gång per år (med fördel innan betessläpp) mot bandmask. Vid konstaterad tung parasitbörda rekommenderas avmaskning 2 gånger/år. Prazikvantel i enkel dos ges i första hand men även pyrantel i dubbel dos har god effekt.

Styngfluga

Flugorna lägger sina ägg på hästarnas ben under sommaren. Dessa kan ses som små gulvita prickar på hästens ben. Hästen slickar i sig äggen och larverna vandrar sedan via munslemhinnan ner till hästens magsäck där den övervintrar.

Små mängder styngflugelarver orsakar sällan något problem, men i större mängd kan de orsaka kolik och magsårsliknande symtom. Om en stor mängd styngflugeägg har setts på hästarnas ben kan ivermectin  eller moxidectin ges sent på hösten. Et bra sätt att minska infektionen hos hästen är att mekaniskt avlägsna äggen från hästens ben.

Avmaskningsmedel

Ivermectin finns i – Ivomec, Noromectin, Bimectin, Ivomec comp, Equimax, Eraquell

Pyrantel finns i – Banminth, Fyrantel

Prazikvantel finns i – Cydectin comp, Ivomec comp, Equimax, Droncit

Moxidectin finns i – Cydectin och Cydectin comp

Fenbendazol finns i – Axilur