Hosthästar

HOSTHÄSTAR

Luftvägsproblem

Hosta är tyvärr ett relativt vanligt problem hos hästar.  Det finns självklart många olika typer av sjukdomar som kan drabba luftvägarna, men jag tänkte fokusera på den klassiska hosthästen eller ”kvickdragshästen”.

Hästar har mycket känsliga slemhinnor i luftvägarna och är därför också känsliga för damm och mögel i miljön. Ofta kan en virusinfektion vara den utlösande orsaken till hostan. Viruset irriterar slemhinnan i luftstrupe och bronker och gör den inflammerad. Den inflammerade slemhinnan utgör ett sämre skydd mot yttre retning från till exempel dammpartiklar och mögelsporer. Hästen löper därmed större risk att också utveckla en överkänslighet eller allergi mot dessa allergen.

Ibland kan stallmiljön vara grundorsaken till problemen. För höga ammoniakvärden, dålig ventilation eller foder/strö av dålig hygienisk kvalitet är stora bidragande orsaker.

Andningsfrekvensen hos en frisk vuxen häst skall ligga mellan 8–15 andetag/minut. Hos en frisk häst ses endast en liten rörelse i bukmuskulaturen när hästen pressar ut luften under utandning, detta är normalt.

Symtom

Symtomen kan variera kraftigt från häst till häst eller från dag till dag. De lindrigaste symtomen kan vara enstaka hostningar och lindrigt ansträngd andning. De riktigt kraftigt påverkade hästarna kan hosta mer eller mindre konstant och ha oerhört svårt att andas. En häst som i vila andas med ytliga snabba andetag eller med tydlig ansträngning i bukmuskulaturen (hästen bukpressar) uppvisar ett onormalt beteende som inte får ignoreras. En kraftigt påverkad häst kan också andas med utspärrade näsborrar, rossla eller vara loj och ointresserad av sin omgivning. Om hästen har feber har den troligen drabbats av en luftvägsinfektion involverande virus och/eller bakterier.

Merparten av de drabbade hästarna står uppstallade hela eller delar av dygnet. Orsaken till att de drabbas av luftvägsproblem är då överkänslighet mot damm och mögel i foder, strö eller stallmiljö.  I enstaka fall föreligger allergi mot till exempel gräspollen och symtomen ses då framför allt när hästen vistas ute på bete.

Endoskopi kan vara ett användbart hjälpmedel vid utredning av hästar med luftvägsproblem. Man går då ner i luftvägarna med en slang med en kamera och kan studera näshåla, svalg och luftstrupe. Samtidigt kan man ta prover för att ställa en mer exakt diagnos.

Behandling

Behandlingen av hosthästar bygger till 99% på att man optimerar dess miljö med avseende på luftkvalitet (se nedan). Alla medicinska behandlingar som sätts in är i stort sett värdelösa om miljön är fortsatt undermålig. Hästar som drabbats av luftvägsproblem bör vistas utomhus så mycket som möjligt och om optimal stallmiljö inte kan ordnas kan man iordningställa en utebox.

Sopning och hantering av halm och hö bör inte ske när hästarna är inomhus. Hosthästen skall inte stå på halm utan boxen/spiltan skall strös med spån, torv eller rivet papper. Helst skall inte heller andra hästar i stallet stå på halm eftersom det gärna virvlar omkring damm/mögel när dessa hästar rör sig. Fodra med hösilage eller väl genomblött hö (det behöver inte ligga i blöt men skall fuktas igenom och kan sedan få rinna av) och vattna även på kraftfodret innan det ges till hästen.

Tänk på att hästen står med nosen i grovfodret och bädden när den äter. Därmed andas den in allt det damm som finns där. Av den anledningen kan det vara bra att fodra utomhus, och det är också anledningen till att fodret skall blötas innan giva.

Veterinär bör tillkallas så snart som möjligt om en häst visar tecken på luftvägsproblem/hosta, eftersom vissa hästar även måste få medicinsk behandling med slemlösande och/eller luftrörsvidgande preparat. En del hästar kräver också kortisonbehandling. Ju tidigare behandlingen sätts in och miljöåtgärderna genomförs desto mindre risk att problemen blir kroniska.

Så till vida hästen inte har kraftiga symtom mår den oftast bra av att motioneras. Man får anpassa motionen efter hästen. Om den får hostattacker eller jobbigt att andas får man hålla sig till korta skrittpromenader.

Rekommenderade värden för stallmiljö enligt Svensk standard

Dessa värden är beräknade under vinterförhållanden.
Temperatur: 5–15 grader
Hästar tål låga temperaturer väl, men har svårare att klara höga inomhustemperaturer, framför allt för att det då är svårt att hålla luftfuktigheten på en acceptabel nivå.

Luftfuktighet: max 80%
Ett vanligt problem i stallarna är att luftfuktigheten är för hög. Luftavfuktningsaggregat kan då användas, alternativt någon typ av tillskottsvärme. Se dock upp med värmefläktar som ökar cirkulationen av damm och lätt kan göra stalltemperaturen allt för hög.

Koldioxid: max 3000 ppm (parts per million)

Ammoniak: max 10 ppm
Bildas i bädden vid nedbrytning av urin. Förhöjda värden kan uppkomma, framför allt i permanentbäddar. Författaren rekommenderar därför att man dagligen strör ut några nävar kalk på permanentbädden för att neutralisera ammoniaken. Ammoniaken retar slemhinnorna i luftvägarna på kemisk väg. Detta har säkert många upplevt då boxen mockats ut och era egna ögon tåras och det kan kännas lite jobbigt att andas.

Organiskt damm: max 5 mg/m3
Luftmängd/djur: 65–75 m3 / 700 kg häst/ timme beroende på vilken klimatzon man bor i.

För liten luftvolym eller dålig cirkulation av luften i stallet kan leda till att koldioxid- och ammoniakhalterna blir allt för höga samt att syrehalten i stallet sjunker. Hushållningssällskapen kan hjälpa till med rådgivning och praktiska tips angående undersökning och åtgärder av stallmiljön.

Sammanfattningsvis kan sägas att hästar som en gång drabbats av kvickdrag/hosta har mycket lättare att drabbas igen än en häst som aldrig haft liknande problem. Många kräver långa och dyra behandlingar. Av den anledningen är det mycket bättre att förebygga problemen än att behandla. Använder man sunt förnuft kommer man långt!

Om hästen fortsätter att hosta trots miljöåtgärder måste veterinär kontaktas. Man kan då titta ner i luftvägarna genom ett så kallat fiberendoskop och se om luftvägarna är inflammerade och om där ligger mycket sekret. Prover kan tas på sekretet för kontroll under mikroskop samt bakterieodling. Efter undersökningen kan adekvat behandling sättas in.

Rulla till toppen