Uncategorized

Vaccination

VACCINATION

Stelkramp

Stelkramp orsakas av en bakterie vid namn Clostridium tetani som finns i miljön och i tarmfloran hos människor och djur.  Bakterien följer med smuts in i sår där den producerar ett toxin (gift) som påverkar nervsystemet. Hur snabbt sjukdomsförloppet blir och hur allvarligt drabbad hästen blir avgörs av vilken mängd bakterier/sporer som kommit in och hur långt ifrån det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som bakterien kommit in i kroppen.

Symtomen inkluderar stela käkmuskler, stel och styltig gång, framfall av tredje ögonlocket, hästen blir överkänslig för ljud, ljus och beröring. Så småningom får hästen svårt att tugga och svälja och till slut kan den få svårt att resa sig och förbli liggande på sidan med stela ben.

De flesta hästar insjuknar 10–14 dagar efter smittotillfället men i enstaka fall kan inkubationstiden uppgå till flera månader. De flesta hästarna dör inom 5–7 dagar efter att symtomen bryter ut.

Vaccinet ger ett mycket bra skydd mot sjukdomen, dock ej hundraprocentigt. ALLA hästar bör vara stelkrampsvaccinerade. Det dräktiga stoet bör vaccineras ca 4 veckor innan beräknad fölning för att ge fölet optimalt skydd. Fölet skall sedan vaccineras vid 5 månaders ålder och igen 4–6 veckor efter första vaccinationen. En tredje spruta ges vid 1 års ålder. Därefter behöver man endast ge ny vaccination var tredje år. Om hästen får ett djupt sticksår, hovböld eller kastreras rekommenderas dock en extra vaccination.

Hästinfluensa

En mycket smittsam luftvägssjukdom som orsakas av virus. Smittan sprids ofta snabbt i stallet eftersom viruset kan färdas över 40 meter i en salivdroppe i luften, efter att en smittad häst hostar. Detta innebär också att hästar i intilliggande hagar kan smittas, eller att en smittbärande häst som rids förbi hagarna kan vara en potentiell smitthärd. Dessutom kan smittan spridas via kontakt med utrustning, en skötares händer/kläder/skor osv. Viruset kan överleva cirka 2 dagar i en liten saliv-/slemdroppe och upp till 3 dagar i vatten. I torra miljöer till exempel i direkt solljus en torr varm sommardag dör viruset snabbare.

Även en vaccinerad häst som inte visar symtom kan vara smittbärare och föra smittan vidare. Inkubationstiden är upp till 3 dagar och hästen utsöndrar virus från och med sin första febertopp och därefter i upp till 10 dagar. Den är då också smittsam.

Unga ovaccinerade individer drabbas oftast hårdast med hög feber (upp till cirka 41 grader) och klart näsflöde samt ofta torrhosta. I vissa fall kan näsflödet bli tjockt och gult efter några dagar. Hästarna blir hängiga och kan få nedsatt aptit om de har hög feber. Svullna ben och skap är också relativt vanliga symtom.

Vaccinerade hästar kan drabbas men får oftast mycket milda symtom.

De flesta hästarna tillfrisknar spontant inom cirka10 dagar.

Det finns en rad olika influensavacciner tillgängliga idag, alla vaccinerna ger ett bra skydd mot smittan. De olika vaccintillverkarna ger olika rekommendationer för vaccinationsrutiner, därför har jag valt att följa de rekommendationer som ges av SVA.

Botulism

Detta är en dödlig sjukdom som orsakas av bakterien Clostridium botulinum som förekommer i jorden. Bakterien kan under vissa förhållanden bilda sporer och utsöndra ett toxin (gift) som påverkar nervsystemet hos däggdjur. Hästar är mycket känsliga för toxinet och mycket små mängder kan leda till döden. Hästen får i sig toxinet genom att äta till exempel dåligt hösilage. Det är inte ovanligt att små harungar eller sorkar åker med i hösilagebalen under pressningen eller att jordkokor följer med när höet vänds. När balen sedan plastas uppstår en syrefattig miljö som är idealisk för botulismbakterierna att bilda toxin i.

Hästar som drabbas visar symtom såsom problem att tugga och svälja, muskelsvaghet, stel och eventuellt vinglig gång. Urinblåsan töms inte och hästen kan bli förstoppad. Svansen brukar hänga slapp. En del hästar blir så svaga i muskulaturen att de inte kan hålla upp huvudet eller i vissa fall inte kan resa sig. Till slut drabbas också andningsmuskulaturen och hästen dör av att den inte kan andas.

Botulismvaccinet Bot Vax B ger ett bra skydd, dock inte hundraprocentigt. Grundvaccinationen består av 3 vaccinationer med 1 månads mellanrum, därefter årlig revaccination. Hästen har ett bra skydd mot sjukdomen cirka 2 veckor efter sista sprutan.

Vaccinationsrutiner enligt SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt)

Grundvaccinering: 

  • Föl vaccineras vid sex månader om inte stoet varit ovaccinerat, då bör fölet vaccineras redan från 3 månaders ålder.
  • Andra vaccinationen sker därefter inom 1–2 månader.
  • Tredje vaccinationen 3–6 månader efter den andra.

Revaccinering:

  • Unghästar bör vaccineras varje halvår tills den fyller fyra år.
  • Tiden mellan vaccinationerna ska inte understiga tre månader.
  • Från och med fyra års ålder rekommenderas en årlig vaccination.
  • Avelsston vaccineras årligen.

Hästar som tävlar inom ridsporten skall vara vaccinerade, se ridsportförbundets hemsida för information.

Enligt FEI skall hästar som tävlar internationellt ges en grundvaccination bestående av två sprutor med 1–3 månaders mellanrum, därefter skall hästen vaccineras var 6:e månad.

Kvarka

Kvarka orsakas av bakterien Streptococcus Equi och sprids mellan hästarna då en sjuk häst hostar, bakterien finns i sekretet hästen hostar eller fnyser ut. Det kan också spridas via människors kläder och skor etcetera. Inkubationstiden från smitta är mellan 3–14 dagar.

Du som vill ha Din häst vaccinerad mot kvarka av mig måste säga till i förväg eftersom jag inte har vaccinet på lager.

Symtom

Hästar som insjuknar i kvarka får hög feber, ofta uppåt 39,5–40 grader, svullna lymfknutor i huvud- och halsregionen, tjockt gult näsflöde och hosta.
En del hästar får mildare symtom och det kan då vara svårt att skilja kvarkasymtomen från en vanlig förkylning. I allvarligare fall kan lymfknutorna mellan ganascherna spricka och varigt sekret kommer ut. I sällsynta fall kan hästen drabbas av så kallad ”kastad kvarka” eller av Anasarka. ”Kastad kvarka” är när kvarkabakterien kan återfinnas i varbölder i lymfknutor inne i buk- eller brösthålan. Anasarka är en inflammation i kroppens blodkärl som leder till ödem i ben, under buk och under huvudet samt kan ge blödningar i slemhinnorna. Både kastad kvarka och Anasarka är allvarliga följdsjukdomar till kvarka och kan i vissa fall leda till döden.

Vaccination ger ett gott skydd och minskar smittspridning på anläggningen.

Grundvaccination:
A- 21-60 dagar
B – 90-180 dagar
C – Revaccination var 6e månad upp till 4 års ålder eller vid högt smittryck, därefter årligen.

Abortvirus

Hästens herpesvirus -1 orsakar infektion som kan orsaka kastning hos dräktiga ston. Hos övriga hästar kan viruset orsaka luftvägsinfektion eller neurologisk sjukdom. Den neurologiska formen av EHV-1 är ovanlig.

Smittan är luftburen och sprids via nysningar/hostningar av luftvägsdrabbade hästar till andra hästars luftvägar. Aborterade foster och fostervätskor/hinnor är också smittsamma. Viruset kan finnas kvar i kroppen vilande och aktiveras vid senare tillfällen, till exempel vid stress. Ett dräktig sto kan smittas tidigt i dräktigheten och viruset finns sedan kvar i kroppen i vilande form. Det kan sedan aktiveras efter flera månader och spridas till fostret, där skador uppstår i fostrets organ. Oftast dör fölet och stoet kastar, men i vissa fall kan fölet födas levande men svagt och kan dö efter några dagar. Stoet är ofta fullt friskt utan några andra symtom. Symtomen på infektion kan vara feber, dålig aptit och nedsatt allmäntillstånd. Vissa hästar får hög feber och näsflöde samt svullna ben. I mer sällsynta fall ses neurologiska symtom såsom vinglighet, svaghet i bakdelen och i allvarliga fall förlamning.

Vaccinet ger endast ca 60–70% skydd mot infektionen och ges i 5:e, 7:e och 9:e dräktighetsmånaden.

Om Ni vill ha era hästar vaccinerade mot abortvirus av mig måste Ni säga till i förväg så jag kan ta hem vaccinet!

Priser för undersökningar och behandlingar hittar du här.

Vaccination Läs mer »

Stelkramp

STELKRAMP (Tetanus)

Orsak

Stelkramp är en nervsjukdom med 80–100% dödlighet. Den orsakas av en bakterie vid namn Clostridium tetani som finns i miljön och i tarmfloran hos människor och djur.  Bakterien följer med smuts in i sår där den producerar ett toxin (gift) som påverkar nervsystemet. Hur snabbt sjukdomsförloppet blir och hur allvarligt drabbad hästen blir avgörs av vilken mängd bakterier/sporer som kommit in och hur långt ifrån det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som bakterien kommit in i kroppen.

Symtom

Symtomen inkluderar:

  • Stela käkmuskler och ansiktsmuskler
  • Stel och styltig gång
  • Framfall av tredje ögonlocket
  • Hästen blir överkänslig för ljud, ljus och beröring. Detta kan vara de första symtomen som uppträder. Hästen kan bli så känslig för yttre stimuli att den får krampanfall, koliksymtom och svårigheter att kissa.
  • Så småningom får hästen svårt att tugga och svälja och till slut kan den få svårt att resa sig och förbli liggande på sidan med stela ben. Till slut påverkas även andningsmuskulaturen och struphuvudet och hästen kan inte längre andas.

De flesta hästar insjuknar 10–14 dagar efter smittotillfället men i enstaka fall kan inkubationstiden uppgå till flera månader. De flesta hästarna dör inom 5–7 dagar efter att symtomen bryter ut.

Behandling

Vid behandling av hästar med stelkramp hålls hästen i en lugn, tyst och mörk miljö.

Lugnande medel ges för att hästen ej skall reagera på stimuli (ljud, ljus och beröring) och därmed riskera krampanfall.

Understödjande behandling i form av näring och vätska, samt eventuellt laxerande medel.

Eftersom hästen har svårt att röra sig måste bädden vara plan och fast, men den måste också vara mjuk och stötdämpande eftersom risk finns att den inte kan resa sig.

Orsaken till sjukdomen (det vill säga sårinfektionen) behandlas.

Ett motgift (antitoxin) finns att köpa från SVA och bör ges snarast efter att sjukdomen har brutit ut. Antitoxinet kan endast skydda hästen mot det fria toxinet.

Man bör också vaccinera hästen direkt för att på så sätt sätta igång kroppens egen produktion av antikroppar.

Diagnos och prognos

Diagnosen ställs oftast av veterinären genom att hästen uppvisar en kombination av de klassiska symtomen och genom att utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom.

Dödligheten uppges vara 80–100%.

Vaccination

Stelkrampsvaccinet ger ett mycket bra skydd mot sjukdomen, dock ej hundraprocentigt. ALLA hästar bör vara stelkrampsvaccinerade. Det dräktiga stoet bör vaccineras cirka 4 veckor innan beräknad fölning för att ge fölet optimalt skydd. Fölet skall sedan vaccineras vid 5 månaders ålder och igen 4–6 veckor efter första vaccinationen. En tredje spruta ges vid 1 års ålder. Därefter behöver man endast ge ny vaccination var tredje år. Om hästen får ett djupt sticksår, hovböld eller kastreras rekommenderas dock en extra vaccination.

Priser för undersökningar och behandlingar hittar du här.

Stelkramp Läs mer »

Sommareksem

SOMMAREKSEM

Orsak

Sommareksem orsakas oftast av överkänslighet mot insekter, framför allt är det svidknott som är orsaken. En allergisk reaktion på svidknottens saliv orsakar klåda. När hästen kliar sig uppstår små sår/skador i huden som kan bli infekterade. Sedan blir det en ond cirkel som snurrar på eftersom såren och infektionen i huden orsakar inflammation och mer klåda.

Symtom

Klåda i framför allt mankam, vid svansroten och i huvudet men kan i svåra fall orsaka klåda på hela kroppen.

Då hästen kliar sig skavs håret bort och huden kan bli sårig och skorvig. 

I kroniska fall blir huden förtjockad och veckad.

Förebyggande

Först och främst gäller det att undvika insekterna. Detta görs bäst genom att välja beten med omsorg, blåsiga/öppna beten med bra dränering är bäst. Stalla gärna in hästen då svidknotten är som mest aktiva det vill säga i gryning och skymning.

Insektstäcken kan användas. Det gäller då att hitta ett välsittande täcke, gärna med både huva och magplatta, som inte ger skav med som smiter åt så inte knott eller andra insekter tar sig in. Det finns både så kallade eksemtäcken och vanliga insektstäcken. En del av insektstäckena har för stora maskor och knotten tar sig igenom. Det finns också täcken som är impregnerade med insektsmedel till exempel Amigo Bugbuster.

Insektsmedel kan användas till exempel Centaura, Ultrashield eller Switch.

Behandling

Behandlingen har till syfte att lindra klådan och läka sår.

  • Ett klådstillande schampo som innehåller havremjöl (till exempel EpiSoothe) kan användas dagligen vid behov. Låt det verka 10–15 minuter innan det sköljs ur.
  • Om huden är infekterad kan man då och då använda ett antibakteriellt schampo som innehåller klorhexidin. Detta skall också verka 10–15 minuter innan det sköljs ur.
  • Mjukgörande salva eller balsam minskar också klådan eftersom torr hud ofta kliar. Propyderm, Humilac och Equimyl är exempel på sådana produkter.
  • I vissa fall måste antiinflammatorisk behandling sättas in. Horsol innehåller salicylsyra och är både mjukgörande och lite antiinflammatoriskt. Lokal kortisonbehandling kan skrivas ut av veterinär, till exempel Cortavance spray eller Betnovatlösning. Vid svårare fall och extrem klåda kan både antihistamin och allmänbehandling med kortison behövas.

Sommareksem Läs mer »

PPID

PPID (Cushing’s)

PPID eller Pituitary Pars Intermedia Disease kallades tidigare felaktigt för Cushing´s syndrom och drabbar framför allt gamla hästar från 15 år och uppåt.

På senare tid har man upptäckt att sjukdomen är mycket vanligare än man förut trodde. En stor del av alla till exempel fångdrabbade hästar har någon typ av ämnesomsättningssjukdom såsom PPID i grunden. Sjukdomen är vanligast bland äldre hästar från 15 år och uppåt men man har också diagnostiserat betydligt yngre hästar med PPID.

Den allvarligaste följden av PPID är fång, men sjukdomen leder också till en hel del andra symtom varav en del kan påverka hästens liv och användbarhet.

Orsaken till PPID är en godartad förstoring av hypofysen som är en hormonbildande körtel som sitter vid hjärnans bas. Hormoner från hypofysen styr produktion och utsöndring av många andra hormoner kroppen, bland annat ACTH (Adrenocorticotropt hormon) som styr produktionen av andra hormoner i binjuren.

Symtom 

En rad olika symtom kan ses vid PPID, men de vanligaste är dämpat allmäntillstånd, förändrad päls (oftast får hästen en karakteristiskt lång och lockig päls), dricker och kissar onormalt mycket, tappar muskler och får en päronformad buk, utvecklar fettkuddar ovanför ögonen. Ibland kan dock symtomen vara än mer diffusa och endast visa sig i form av nedsatt prestation, återkommande fånganfall (information om fång) eller i att hästen får återkommande infektioner som är svårläkta eller svårbehandlade.

Diagnos

Diagnos ställs genom ett eller flera av de klassiska symtomen och genom blodprov. Det vanligaste värdet att ta är ett ACTH värde, vilket är förhöjt i de flesta fall av PPID, men kan vara normalt trots att hästen har PPID. Om symtomen är tillräckligt tydliga sätts i vissa fall behandling in trots normalt ACTH.

Man kan också ta ett prov före och efter en låg dos av kortison. Detta kräver dock att två blodprov tas med cirka 24 timmars intervall. Det finns också en liten risk att man framkallar fång i och med att kortisonet kan trigga i gång ett fånganfall.

Undertecknad brukar ofta också kombinera ACTH-provet med ett fastande insulin och glukosprov för att utvärdera om hästen också kan ha EMS (Ekvint Metabolt Syndrom).

Behandling

Det finns ingen behandling som botar hästen men med en kombination av rätt skötsel och medicinering kan sjukdomen hållas i schack och symtomen avta eller försvinna.

Eftersom den PPID-drabbade hästen lättare drabbas av infektioner och är känslig för fång krävs att den får en väl avvägd foderstat, regelbunden verkning av en kunnig hovslagare, avmaskning och regelbunden tandvård av veterinär.

Medicinering innebär en livslång behandling med Prascend, tabletter som ges dagligen. Man följer sedan upp behandlingsresultatet med regelbunden blodprovstagning.

Det är livslång startkarens på Prascend, vilket innebär att en häst som en gång börjat medicineras med preparatet aldrig kan tävla.

PPID Läs mer »

Neurologisk sjukdom

NEUROLOGISK SJUKDOM

Orsak

Det finns många olika tänkbara orsaker till att en häst är vinglig eller visar andra tecken på neurologisk sjukdom och det krävs en noggrann utredning för att säkerställa en diagnos.

Osteochodros av halskotpelaren, artros av facettleder i halskotpelaren, trauma till kotpelaren eller huvudet och virusinfektioner är några av de vanligaste orsakerna till neurologiska symtom i Sverige. I övriga världen tillkommer en del andra diagnoser. Kraftig leverpåverkan kan också orsaka neurologiska symtom.

Symtom

Neurologisk sjukdom är ett mycket vitt begrepp eftersom det innefattar skada eller sjukdom i hjärnan, ryggmärgen, kraniala nerver och perifera nerver. Exempel på neurologiska symtom är:

  • Vinglighet/ataxi
  • Onormala rörelser (kan vara överdrivna eller släpande)
  • Svaghet
  • Narkolepsi (det vill säga sömnstörningar)
  • Synrubbningar
  • Nedsatt medvetandegrad eller allmäntillstånd
  • Epileptiska anfall eller kramper

Diagnos

En grundlig allmänklinisk undersökning görs först för att kontrollera hästens allmäntillstånd och medvetandegrad, hull, muskulatur, hjärta och lungor, hårrem, kroppstemperatur och så vidare.

Därefter görs en noggrann neurologisk undersökning där hästen bedöms i rörelse vid hand på rakt spår och longerad på böjt spår. Vidare kontrolleras hästens reflexer samt hur den placerar sina ben i ryggning, på serpentiner, i små cirklar åt båda håll samt gärna upp och nerför en backe. Man drar också hästen i svansen åt båda håll för att kontrollera muskelstyrkan. Man kan också använda sig av en blindgrimma där ögonen täcks för var för sig och båda tillsammans för att se om symtomen förvärras.

Ögonen undersöks noggrant för att bland annat kontrollera pupillreflexer.

Halskotpelaren och ryggen palperas och manipuleras för att se om hästen visar smärta, svullnad eller begränsad rörlighet.

Ofta tas också ett blodprov för att utesluta bakomliggande sjukdomar.

Halskotpelaren röntgas om det finns misstanke om påverkan på den.

Om hästen skickas in på klinik/sjukhus kan man också ta ett prov från ryggmärgsvätskan och gå vidare med ytterligare diagnostiska hjälpmedel såsom scintigrafi eller datortomografi.

Behandling

Beror på den underliggande orsaken till symtomen.

Virusinfektioner behandlas symtomatiskt det vill säga med understödjande behandling (till exempel vätskedropp, sondning eller dropp med näringslösning, antiinflammatorisk medicin, antibiotika). Traumatiska skador i kotpelare eller mot huvud kan ibland vara utsiktslösa att behandla och leda till avlivning, men annars är det oftast vila och antiinflammatorisk behandling som gäller.

Artros i halskotpelarens facettleder är en av de vanligaste orsakerna till vinglighet hos hästar och kan i vissa fall behandlas med allmän antiinflammatorisk medicin eller med kortisoninjektioner så att de akuta symtomen klingar av, men är förändringarna omfattande eller symtomen allvarliga går det ofta inta att behandla.

Osteochondros i halskotpelaren är ofta något som man diagnosticerar på yngre hästar eftersom det är ett syndrom som utvecklas under hästens första levnadsår. Mindre förändringar kan ibland växa bort och man kan prova att behandla hästen med kortison. Mer omfattande förändringar innebär en dålig prognos. Det finns operationsmetoder beskrivna men mig veterligen görs det inte särskilt ofta i Sverige.

Narkolepsi är mycket ovanligt hos häst, betydligt vanligare är att man ser liknande symtom på grund av att hästen inte fått/kunnat sova ordentligt. Orsaker till det kan vara smärta, dåligt med eller ”fel” strömedel i bädden, för trång box, stress eller oro, oro i flocken där vissa individer inte vågar lägga sig att sova. Hästar kan sova stående men för att få sin djupsömn behöver de kunna ligga torrt och bekvämt samt ostört. Här kan en genomgång av hästens miljö och/eller smärtlindring hjälpa till.

Neurologisk sjukdom Läs mer »

Mugg

Orsak

MUGG

Mugg – hudinfektion i karlederna som kan orsakas av bakterier och ofta även svampar. Ger skorviga och ibland såriga karleder, huden blir efter en tid förtjockad och valkig. Periodvis kan blödande eller fuktande sår förekomma.

Rasp – hudinfektionen har spridit sig upp längs benet ovanför karleden.

”Böjvecksutslag” – hos vissa kallblod kan man ibland se skorvor och sår endast i hasvecket (framsidan av hasleden) på bakbenen och i knävecket (baksidan av framknät) på frambenen. 

Mugg och rasp hos kallblod orsakas ofta av fotskabb

Behandlingen av mugg och rasp hos kallblod bör alltid/oftast inkludera behandling mot fotskabb eftersom det är mycket svårt att komma till rätta med det ena problemet utan att bli av med det andra.

Det finns ett stort antal möjliga orsaker till muggliknande symtom hos hästar. Alla har lite olika utseende och förlopp. De behandlingstips jag ger nedan är generella. Vissa typer av hudinfektioner i karleder eller på utsidan av benet runt kota/krona kräver helt andra specifika behandlingar.

Behandling

Använd ALDRIG kallt vatten vid tvätt av hästens mugg, använd riktigt hett vatten. Skrubba eller riv aldrig och badda torrt med papper efteråt.

Lindrig mugg: Tvätta med Klorhexidinschampo (till exempel Hibiscrub som kan köpas på apoteket eller K-hex schampo som kan köpas hos smådjursveterinärer), torka torrt och massera in alcogel (för handdesinfektion, finns receptfritt på apotek). Schampot måste masseras in ordentligt och i och med det lossnar en hel del ruvor från huden – låt det sedan verka i 10 minuter innan det sköljs ur. Klorhexidinet är antibakteriellt och dödar därmed en hel del av de bakterier som orsakar hudinfektionen. Detta kan göras 1–2 gånger/vecka.

Måttlig mugg: Inledningsvis så måste så mycket ruvor och skorvor som möjligt avlägsnas utan att man skadar huden mer. Använd Klorhexidinshampo enligt ovan, eller massera in schampot outspätt i huden och låt sitta i 15 minuter. Massera sedan in mer schampo med riktigt hett vatten under ca 10 minuter. Skölj sedan benen med rikligt med hett vatten och badda torrt.

Om det är mycket hårda krustor kan Du massera in Salicylsyrevaselin som mjukar upp krustorna. Alternativt appliceras alcogel.

Kraftig mugg: Behandlas som måttlig mugg men vissa hästar kan behöva behandlas av veterinär med antiinflammatorisk medicin för att minska svullnad och smärta samt eventuellt behandlas med antibiotika. Bäst är då att veterinären tar ett bakterieprov för odling och resistensbestämning innan antibiotika sätts in. Har muggen ett förlopp eller utseende som föranleder misstanke om någon annan process än vanlig mugg utreder veterinären detta.

För att undvika att hästen får mugg bör man försöka hålla hagar och box rena och torra. Benen kan spolas av om de är blöta av lera vid intag, annars är det bättre att borsta bort torkad lera med mjuk borste.

Tänk också på att hålla benskydd och lindor etcetera torra och rena.

OM hästen har små sår på benen eller är känslig kan man skydda med en fet salva eller med speciella boots som skall skydda mot vätan.

Mugg Läs mer »

Magsår

MAGSÅR

Orsak

Magsår är en åkomma som är mer vanligt förekommande hos häst än vad de flesta hästägare tror. Upp till 70–94% av galoppörer i träning har någon grad av magsår! Magsåret kan orsaka hästen obehag och kan i vissa fall också påverka hästens prestation.

Orsakerna till magsår är många och inte helt kartlagda. Man vet dock en hel del och det finns en del man kan göra för att förebygga magsår och för att hjälpa hästen att läka sitt magsår.

Hästens magsäck är uppdelad i två delar. Överst hittar man så kallat plattepitel, en slemhinna som liknar den som finns i matstrupen. I den nedre delen av magsäcken finns den körtelrika slemhinnan och här produceras magsyran.

Saltsyran i magsaften samt till en viss grad också gallsyra och pepsin är frätande. I en frisk magsäck har magsäcksslemhinnan ett skyddande yttre lager av slem innehållande bikarbonat. Det är också rikligt blodflöde till slemhinnan som ser till att cellerna håller sig friska. Cellerna i magsäcksslemhinnan byts kontinuerligt ut. Prostaglandiner stimulerar dessa skyddsmekanismer. Den nedre, körtelrika delen av magsäcken, är väl utrustad att stå emot den frätande magsyran medan den övre delen inte är det.

Sår i den övre delen av magsäcken kan bero på att magsyra skvätter upp på den känsliga körtelfria slemhinnan. När hästen rör sig i trav eller galopp skvätter mer magsyra upp, ju intensivare arbete desto mer skvätter upp. Detta kan skada slemhinnan och ge sår.

Hästar har en kontinuerlig sekretion (utsöndring) av magsyra oavsett om de äter eller inte. Svält ger därför ökad surhet i magsäcken och risken för magsårsbildning ökar. Föl producerar redan vid 1–2 dagars ålder rikligt med magsyra, stoets mjölk neutraliserar magsyran när fölet kan dia. Ett föl som inte diar får mycket lätt magsår.

Symtom

Symtomen kan variera mellan olika åldersgrupper.

Unga föl: nedsatt aptit, kolik, diarré, tandgnissel. Många föl kan vara helt symtomfria trots att de har sår. Mellan 4–9 % av friska föl har någon grad av magsår medan 23–40% av sjuka föl har magsår.

Äldre föl: diarré, dålig tillväxt, bukighet, raggig päls, kolik.

Vuxna hästar: nedsatt aptit, nedsatt prestation, raggig päls, svårt att hålla hull, luftsnappning eller krubbitning, förändrat beteende, och hos kroniska eller återkommande fall kan ibland kolik ses, men enligt min erfarenhet är detta ovanligt.

Riskfaktorer för magsår i den övre delen av magsäcken:

  • Motion
  • Motion på tom mage ökar risken ytterligare
  • Att gå ensam i hage ökar risken mycket kraftigt
  • Långa intervall mellan fodergivor
  • För mycket kraftfoder
  • Inget vatten i hagen
  • Störningar i miljön. En radio som står på konstant i stallet kan öka magsårsförekomsten mycket kraftigt.

Riskfaktorer för sår i nedre delen av magsäcken:

  • Motion
  • För få vilodagar efter ansträngande arbete
  • Om hästen sköts och tränas av många olika personer ökar risken
  • Antiinflammatorisk medicin

Diagnos

Enda säkra sättet att ställa diagnos är gastroskopi (det vill säga en lång slang med kamera förs ned i magsäcken), men ibland kan de kliniska symtomen räcka för att ställa diagnos.

Behandling

Behandlingen av magsår består av flera olika delar – dels en medicinsk del, dels en skötseldel.

Den vanligaste medicinska behandlingen till vuxna hästar är medicinering med Gastrogard som innehåller Omeprazol det vill säga samma substans som Losec. Man bör dock inte använda Omeprazoltabletter som är till för människa, eftersom de är dragerade och skall sväljas hela för att inte brytas ner av magsyran. Hästen tuggar troligen på den om de förlorar sin verkan. Gastrogardpastan är buffrad och tål magsyran. Föl behandlas ofta med Andapsin (sucralfat) som bildar en skyddande hinna på magsäcksslemhinnan i förebyggande syfte då de är i riskzonen det vill säga sjuka eller nedsatta. Detta används också i kombination med Omeprazol vid behandling av sår i den nedre delen av magsäcken på vuxna hästar.

Gastrogardpastan skall ges när magsäcken är tom och cirka 60 minuter före högiva.

Det finns en rad olika fodertillskott som sägs förebygga och behandla magsår, en del av dessa är mer väl vetenskapligt underbyggda än andra och fungerar olika väl på olika hästar. Jag rekommenderar ofta uppföljande behandling med Equitop Pronutrin.

Skötsel- och utfodringsrutiner är minst lika viktiga som medicinering. Hästar som har drabbats av magsår mår bra av strikta utfodringsrutiner med fasta tider. De behöver få många små mål mat uppdelade på så stor del av dygnet som möjligt, eller ännu hellre fri tillgång på grovfoder. Man bör hålla kraftfodergivorna så låga som det bara går och i stället ge mycket grovfoder. Första givan på morgonen måste vara grovfoder. Pelleterade foder bör undvikas. Hästar med magsår bör inte motioneras direkt efter utfodring utan minst en timma bör förlöpa mellan utfodring och motion. Dessutom är det MYCKET viktigt att hästen får gå i stor hage med kompisar och att det är lugnt och tyst i stallet.

Dessa regler är egentligen inte specifika för hästar med magsår utan bör tillämpas på alla hästar (undantaget att pelleterat foder är okej till friska hästar).

Magsår Läs mer »

Kvarka

KVARKA

Orsak

Orsakas av bakterien Streptococcus Equi och sprids mellan hästarna då en sjuk häst hostar, bakterien finns i sekretet hästen hostar eller fnyser ut. Det kan också spridas via människors kläder och skor etcetera. Inkubationstiden från smitta är mellan 3–14 dagar.

Symtom

Hästar som insjuknar i kvarka får hög feber, ofta uppåt 39,5–40 grader, svullna lymfknutor i huvud- och halsregionen, tjockt gult näsflöde och hosta. En del hästar får mildare symtom och det kan då vara svårt att skilja kvarkasymtomen från en vanlig förkylning. I allvarligare fall kan lymfknutorna mellan ganascherna spricka och varigt sekret kommer ut. I sällsynta fall kan hästen drabbas av så kallad ”kastad kvarka” eller av Anasarka. ”Kastad kvarka” är när kvarkabakterien kan återfinnas i varbölder i lymfknutor inne i buk- eller brösthålan. Anasarka är en inflammation i kroppens blodkärl som leder till ödem i ben, under buk och under huvudet samt kan ge blödningar i slemhinnorna. Både kastad kvarka och Anasarka är allvarliga följdsjukdomar till kvarka och kan i vissa fall leda till döden.

Diagnos

Diagnos ställs genom provtagning. Antingen tas en nässvabb eller ännu hellre görs ett nässköljprov som skickas för odling eller PCR.

Behandling

I vissa fall väljer man att behandla insjuknade hästar med antibiotika, detta avgörs från fall till fall av veterinären

Isolering: Alla insjuknade hästar bör isoleras snarast för att förhindra smittspridning. Stallet hålls sedan isolerat i 20 dagar efter att den sist insjuknade hästen sist visade symtom (det vill säga då den sist insjuknade hästen inte längre har feber, hosta eller näsflöde). Innan stallet öppnas igen bör stall och utrustning saneras. Bakterierna kan annars överleva i miljön under flera månader om förhållandena är gynnsamma. Stallet bör rengöras ordentligt med till exempel högtryckstvätt och därefter desinficeras boxarna med Virkon S som finns att köpa på apotek och Lantmännen bland annat. Tänk på att även rengöra transporter, vattenkoppar och vattenhinkar, badkar etcetera.

Förebyggande av smittspridning:

  • Isolera alla nya hästar i 14 dagar innan de tas in i stallet.
  • Blanda inte tävlingshästar med unghästar och avelsston.
  • Tvätta händerna, byt skor och ha skyddskläder vid arbete i isoleringsstallet, alternativt ha separat personal i de olika enheterna.

Numer finns ett vaccin mot kvarka. Vaccinet ger ett bra men inte 100% sydd mot smittan, vaccinerade hästar blir betydligt lindrigare drabbade och det går fortare att bli av med smittan på anläggningen.

Kvarka Läs mer »

Kolik

KOLIK

Smärta från buken

Kolik betyder egentligen bara ”smärta från buken” och är alltså ett samlingsnamn på en rad olika tillstånd.

De vanligaste orsakerna till kolik är förstoppning eller gas/krampkolik och det är oftast dessa tillstånd gemene man syftar på när man använder ordet kolik.

Eftersom en del koliktillstånd kan vara mycket allvarliga och snabbt leda till en kraftigt påverkad och sjuk häst, är det bra om alla hästägare har en grundläggande idé om hur man kan hantera sin kolikhäst.

En häst som har kolik visar en eller flera av följande symtom: orolig i boxen, loj, skrapar, rullar, ligger mycket, svettas, har sparsamt eller dåligt med avföring, har diarré, äter dåligt eller inte alls, tittar mot buken, slår mot buken, ligger på rygg. Vissa hästar kan också ha feber.

Om slemhinnorna är missfärgade, hästen har kraftiga smärtor eller om pulsen är hög bör Du kontakta veterinär omedelbart och ge den så mycket information som möjligt om hästens tillstånd. Om hästen däremot visar milda symtom och slemhinnorna ser fina ut kan man försöka med att leda hästen en stund, då slappnar tarmarna av och många hästar lugnar sig och har avföring. Led hästen cirka 10 minuter och låt den sedan vila en stund i boxen. Man kan sedan upprepa promenaden 1–2 gånger. Om hästen fortsätter att visa koliksymtom SKALL ALLTID kontakt med veterinär tas.

Om din häst visar tecken på kolik

  • Kontrollera färgen på hästens slemhinnor i munnen – de skall vara laxrosa och fuktiga. Mörkröda eller blåaktiga slemhinnor är ett varningstecken.
  • Försök ta pulsen, den kan kännas på huvudet vid sidan av ögat eller på kanten av käken – be din veterinär visa dig vid tillfälle. Normal puls ligger runt 32–40 slag/minut.
  • Ta tempen om det går. Normal temp ligger på ca 37–38 grader.
  • Notera om hästen har haft avföring och hur den ser ut. Notera hur hästen beter sig – hur kraftig är smärtan etc.
  • Ta bort all mat.

Orsakerna till kolik kan som sagt vara många. Förutom gas- eller krampkolik samt förstoppning kan hästen också drabbas av tarmvred då tunntarmen eller grovtarmen fastnar runt någon struktur i bukhålan eller vrider sig runt sig själv, och då stryps cirkulationen till detta tarmavsnitt och hästen får kraftiga buksmärtor. Tecken på tarmvred kan vara kraftiga buksmärtor, kraftig svettning, hög puls, missfärgade slemhinnor och om grovtarmen är omvriden kan hästen även få en mycket kraftigt utspänd buk. Om hästen drabbats av tarmvred är det bråttom och mycket viktigt att den undersöks av en veterinär snarast.

Andra orsaker till kolik kan vara relaterade till andra strukturer i bukhålan såsom mjälte, njurar eller lever. Hästar kan också drabbas av bukhinneinflammation.

När veterinären är på plats utför han eller hon en grundlig undersökning där hästens allmäntillstånd, puls och slemhinnor kontrolleras såväl som hur bukljuden låter. Vidare brukar veterinären utföra en rektalundersökning för att kunna känna på tarmarna inne i buken för att på så sätt ställa diagnos, samt en nässvalgsondning då en slang förs ned i magsäcken via näshålan. Detta för att fastställa om hästen lider av så kallad magsäcksöverfyllnad, vilket kan bli följden av till exempel en tunntarmsomvridning. Många gånger får hästen smärtlindrande medicin via injektioner i blodet. Vissa gånger behöver hästen tillföras vatten och/eller olja via sonden i magsäcken. Veterinären gör en bedömning av hur allvarligt tillståndet är och ger instruktioner om vidare skötsel och utfodring.

Om hästen drabbas av upprepade kolikanfall bör en grundligare utredning göras. Detta brukar innefatta diverse blodprover och träckprover samt mer utförlig diagnostik i form av gastroskopi av magsäcken för att utesluta magsår och eventuellt ultraljud av buken. Det är också viktigt att grundligt gå igenom vad hästen äter för att på så sätt optimera förutsättningarna för hästen att hålla sig frisk.

Kolik Läs mer »

Kiropraktik

KIROPRAKTIK

Vid en kiropraktisk undersökning känner jag igenom hela hästen med avseende på dess ledfunktion. Detta innebär att rörligheten i alla kroppens leder testas genom manuell palpation. Hos människa tänker man främst på behandling av nacke och rygg när kiropraktik diskuteras, men kiropraktorn (human- såväl som djurkiropraktorn) utvärderar även funktionen i extremiteternas leder (det vill säga ben, käkar, svans etcetera).

Det finns många olika typer av kiropraktisk behandling där vissa metoder innebär en del risker för patienten. Använder man sig av långa hävstänger som till exempel att man drar i hoven för att korrigera höftleden ökar riskerna för skada. Jag använder mig av en metod, med mycket specifika kontaktpunkter för varje led, där man utvärderar ledens rörlighet med små rörelser och därefter justerar eventuella ”låsningar” genom en mycket snabb korrigering i ledens naturliga rörelseradie. Detta innebär att behandlingen blir specifik och inte innebär några risker för patienten.

Hästar som har låsningar i rygg- och halskotornas leder samt i till exempel SI lederna i bäckenet kan uppvisa en rad olika symtom, ibland diffusa, såsom jämfota galopp, svårt hålla eller fatta en galopp, stelhet, svårigheter att böja, diffus rörelsestörning som inte direkt härrör från en belastningshälta.

Jag känner att kiropraktiken har gett mig många fler nycklar och en ny infallsvinkel i mitt arbete med halta hästar och hästar som inte presterar som de ska.

Kiropraktik Läs mer »

Rulla till toppen